Det jag kommer att skriva nu kommer säkert att väcka ilska hos vissa men det struntar jag i! Jag har rätt till mina tankar o åsikter och jag hoppas att ni som inte delar dem i alla fall kan respektera dem!

Jag är inne i en period där jag verkligen hatar och vantrivs med mitt utseende! Jag känner mig så oerhört äcklig och stor att det blivit en plåga i vardagen!

Nästan varje vaken sekund rör sig tankar på hur jag på snabbast möjliga sätt skall kunna komma iform igen och vilka metoder jag skall ta till för att nå dit.

Jag förstår INTE hur jag som var som stark och duktig kunde tillåta mig själv att falla tillbaka, hur jag kunde låta maten få ta en sån stor plats i mitt liv igen, jag trodde att jag hade gjort ett avtal med mig själv att jag ALDRIG mera skulle passera den siffran på vågen och nu är jag där + några kilon till.

Jag HATAR verkligen fett och det är precis det som hela jag består av! Fett för mig är lika med avsaknad av karaktär och styrka! Lathet med andra ord.

Spola tillbaka några år i tiden och jag hade knappt ett uns fett på kroppen! Jag tränade 4 timmar per dag och skötte min kost så strikt som man bara kunde, då hade jag en riktig karaktär! Vet ni hur underbart det var att kunna bara plocka ett plagg från galgarna och det satt som en smäck, utan att ens kolla på storleken, eller för skojs skull när man gjorde det o det stod 34 eller 32! Ja, jag vet att det är små storlekar men det är absolut inget fel på att ha små storlekar i kläder. Jag står för att jag tycker att smalt är vackert! Att kunna se nyckelben och kotorna på ryggen är för mig någonting fint och något jag beundrar!

Är så less att år efter år kämpa med denna sjukdom och ALDRIG kunna se en bättring! Jag finner inget "lagom", antingen svälter jag mig själv helt och gör mig sjuk eller så tillåter jag mig precis allting för att snart vara överviktig enligt alla tabeller. Hur många gånger har jag inte lovat mig själv att jag måste ta bättre hand om mig själv, att sätta sig själv i första hand! För mig är det alltid allt eller inget, det finns inga mellanting och det är väl där som saker o ting spårar ur.

För er som läser är det säkert jätte lätt att säga att men herregud, dra ner på kolhydrater och börja rör på dig mer! Saken är den att det inte är det som är svårt för mig, men just att hitta en balans. Jag känner det som att jag helt tappat kontrollen över allt som har med mat&vikt att göra.

Vad är egentligen en normal portion? Även om jag läser ett recept så får jag för mig att det ser för mycket/litet ut och sen spårar det helt enkelt ur!

Att jag varje dag mår konstant illa gör ju inte problemet bättre, då är det lättare att skjuta upp måltider eller finna en ursäkt för att få ta upp allting när man väl ätit. Då försvinner ju illamåendet. Men så kommer hungern och kalorierna.

Självklart påverkas jag av media och allt runt omkring när det kommer till utseende och hälsa. Jag skulle vilja säga att jag är sjukt duktig på att ha koll på näringslära och träning, men jag väljer att göra tvärtom istället, det är så lätt att hjälpa andra och få dem att komma på fötter men att ta hand om sig själv det känns rätt meningslöst.

Jag börjar mer o mer misstänka att någonting inte står rätt till med min kropp, så många problem som yttrar sig hela tiden kan inte vara normalt, men att gå till en läkare känns rätt onödigt. Jag får veta att jag lider brist på diverse saker och att jag måste skärpa till mig, och där tar det stopp. Ingen läkare funderar över att orsaken till att jag konstant har ont i magen eller mår illa och kräks så ofta kanske beror på ett långvarit missbruk? Att jag kanske genom detta skadat min mage och tarmar? Det örat vill man absolut inte höra på.

Jag vet inte varför jag valde att dela med mig av det här inlägget egentligen, kanske för att finns så många fler där ute som lider i det tysta av ätstörningar och som precis som jag känner sig maktlösa. Kanske väljer jag att berätta detta för jag inte längre tänker skämmas. Jag valde aldrig att bli sjuk utan omständigheterna runt omkring gjorde det lättare för mig att falla dit.

Vill o kommer jag någonsin att bli frisk då? Ja och nej. Ja till den mån att jag vill slippa alla fysiska krämpor som detta innebär, och all problematik som uppstår i matsituationer, jag vill kunna äta en portion mat utan att må illa efteråt, få jätte ont i magen eller kräkas. Jag vill kunna lägga ifrån mig bestiken och känna mig mätt och belåten utan ångest och tankar på hur jag snabbast ska bli av med det jag ätit. Nej, till den mån att jag tror att jag alltid kommer ha tankar som spökar i huvudet, jag tror aldrig att jag kommer bli 100% nöjd med hur jag ser ut! Jag lever i en kropp jag aldrig kommer kunna acceptera, och därför tror jag att stävan på en perfektion som inte finns alltid kommer vara närvarande.

-Har ingen aktuell helkroppsbild på mig hur jag ser ut idag

men denna är drygt 2 veckor-

-Och denna bild visar mig som mer tränad och i form, som sagt perfektion

kommer jag aldrig att nå men detta skulle vara ett steg närmare.

 

Maria

24 maj 2012 23:25

Söta fina du! Jag hör vad du säger och förstår dig helt! Känner igen mig i mkt och mest i smärtan av att vara fast i nått skal som inte är jag! Glöm bara inte bort att du är grym och en helt underbar människa och att du en dag kommer vara frisk och faktiskt nöjd! :) Jag tror att vi kan allt vi vill om vi bara låter de ta tid! Så söta vän glöm aldrig att du är du den du vill vara och du är fin precis så som du är! <3 Kram

http://www.mariaelisabeth.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Mitt i allt elände så händer en riktigt kul sak :)  Får ett medelande från min lärare som meddelar mig att jag fått betyg A i kursen "Vård och omsorgsarbete 1", det är liksom det högsta betyg som man kan få :) Och eftersom jag fick det betyget p...

  Hemma från jobbet idag också, mår absolut inte bra! Har sån huvudvärk och mår så illa, min nacke är så stel och öm så jag kan knappt klä på mig själv eller vända mig för häftigt för då snurrar bara allting och jag måste lägga mig ner.  Har försö...

  Holy maccaroni vad jag är trött! Just nu finns det inte mycket energi kvar alls i denna tös! Efter denna hektiska och väldigt annorlunda vecka skulle det vara grymt att kasta sig i sängen o bara glutta på TV:n men har tyvärr tvättstuga ikväll :S ...

  Jisses vad lång tid det har gått sen jag sist bloggade! Som ni kanske märkt fanns ingen inspiration eller ork till att blogga men någonstans så saknar jag ändå att skriva av mig ;) Aja, vi får väl se hur länge det håller i sig den här gången! :P ...

  En liten bildsamling från senaste tiden.   -Finaste Tequila katten-       -Snart kommer man kunna äta dessa godingar som det finns fullt av hos mamma o pappa-   -Underbart med smultron-     -Whiskas diggar Hello Kitty- ...