Ibland tänker jag tillbaka på min tid där och undrar om jag gjorde rätt som valde att flytta tillbaka till Sverige, skulle jag ha stannat och bara låtit allting flyta på? Är så kluven.

Hade jag inte kommit tillbaka så hade jag aldrig börjat plugga och då aldrig träffat min underbra älskling och det skulle jag aldrig vilja vara utan!

Men samtidigt var tiden i London så magisk, varje dag bjud på nya översakningar, möten och upplevelser! aldrig att jag kände att usch vad jag haft tråkigt idag eller vad ska man hitta på nu då. Hoppa på bussen eller tuben och du hade ett äventyr väntandes vid nästa hållplats.

o alla underbara människor ska vi inte glömma, trots all stress o hets så var alla så varma och vänliga, hjälpsamma och roliga! Jag lovar att man skulle kunna skaffa sig minst 5 nya vänner varje dag där!

Tänk att man kan bli så "kär" i en stad, jag menar jag har varit i bl.a Grekland och det är verkligen så mysigt och vackert där men jag lockas inte av att bli en del av den vardagen på samma sätt som jag verkligen skulle kunna se mig själv leva och bo i London.

Och som jag tänker på mina små sötnosar som jag lämnade. De måste vara riktigt stora nu! Lilla clemmie som bara var 6 månader när jag åkte hem är ju snart 5 år!

Alla våra förmiddagar ihop, promenaderna i parken och all lek, tänk att jag var den som först märkte hennes första tand :)

O pojkarna, Alfie och Ludo.

Alfie som inte riktigt kunde acceptera mig från början, testade mig hela tiden men som sakta började låta mig bli en del av hans liv, alla våra mysiga lekstunder, picknickar i parken och upptåg!

O lillgamla Ludo, så klok o smart men ändå så skör.

Saknar mitt rum också! Så stort och fint, alla flygplan som flög över mitt fönster :)

Usch, ska nog sluta skriva nu innan jag börjar böla för mycket. Knappt ett år kvar nu då innan jag och mamma åker dit igen!